Åh, kan inte bestämma mig om jag ska passa på att "synda" och äta gott idag innan jag börjar med cambridge imorgon. Och andra sidan så känns det väl 1000 gånger svårare att börja imorgon i så fall.

Det enda jag har på hjärnan nu är "jag är hungrig" "fyfan vad gott det skulle vara med rostbröd" "lite pommesfrites skulle inte sitta helt fel" och så fortsätter det, heeela tiden..  

 

Gud jag blir galen, man inser inte hur besatt man är i mat förrän man bestämt sig för att gå ner i vikt. Jag visste inte att mat var ett sånt läkemedel för mig, mot tristess, när man är ledsen. Mat och allt annat gott funkar verkligen som något slags lyckopiller, dock kortvarigt sådan. Man mår skitbra för stunden när man äter, sen dåligt samvete för det man nyss åt :)

 

För tillfället känns det verkligen inte som att jag kommer klara detta. Men jag VILL verkligen gå ner i vikt. Men samtidigt så vill jag vara glad och njuta av allt gott man kan äta. Jag vet att dom första dagarna, veckan ska vara värst, men hade ALDRIG kunnat föreställa mig att det skulle vara såhär svårt.

 

Igår var jag ute och red med Snärtum när Janne körde Gazza's. Han hade bestämt sig för att vara dum ponny igår. Är så fruset och hårt underlag så skritt stod på schemat. Men nej, Snärtum ville jävlas lite med matte och kolla om hon var med på noterna så han drog igång en riktig bockfest, haha! Provade remontnosgrimman igår också, han gillade väl inte den till 100% heller så vet inte hur mycket det bidrog till det hela. När jag försökte dra upp huvudet på honom när han bockade hoppade han upp i luften istället. Men han kändes faktiskt skitbra med det, blev aldrig stark som han annars brukar vara. Jaja får hoppas att det bara var allt överenergi som han hade svårt att hantera på ett bra sätt :)

 

Annars hade jag inget annat roligt att skriva idag då jag spenderat hela dagen med att sitta i soffan och se på tv!